Detta har hänt

Nu har han flyttat.
Det kändes så klart tomt och annorlunda och ledsamt och väldigt väldigt konstigt. Men inte alls så konstigt som jag hade trott. Och det skäms jag nästan för att skriva till och med.

Bland det sista vi sa innan han tog ut sina lådor i bilen var att vi måste lösa det här så snart som möjligt. Då sa han: "ja, jag trodde nog aldrig ritkigt på att du hade ångart dig helt och hållet". Inte på något elakt sätt, utan mer att han varit mer samlad och kunnat se det ur en mer obejktiv synvinkel. det kanske jag också visste, men det kändes så hopplöst och otröstligt där ett tag.

Konstigt nog känner jag mig lite mer... Redo, nu. Vi har sagt att vi ska ta en liten paus från varandra så vi får en chans att tänka och vänja oss och allt det där. Men det är så jobbigt att ligga i den där dubbelsängen ensam, med hans sida obäddad. Snacka om symboliskt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0