Nu flyttar jag...
Jag fick liksom ett problem med den här bloggens namn. Och dess karma ska vi inte ens tala om.
Därför har jag startat en ny blogg (den tredje på sex månader!) som ska vara mindre depp och mer pepp. Och som dessutom ska ha en längre livstid än de två förra.
Återkommer väldigt snart med ny adress.
Detta har hänt
Nu har han flyttat.
Det kändes så klart tomt och annorlunda och ledsamt och väldigt väldigt konstigt. Men inte alls så konstigt som jag hade trott. Och det skäms jag nästan för att skriva till och med.
Bland det sista vi sa innan han tog ut sina lådor i bilen var att vi måste lösa det här så snart som möjligt. Då sa han: "ja, jag trodde nog aldrig ritkigt på att du hade ångart dig helt och hållet". Inte på något elakt sätt, utan mer att han varit mer samlad och kunnat se det ur en mer obejktiv synvinkel. det kanske jag också visste, men det kändes så hopplöst och otröstligt där ett tag.
Konstigt nog känner jag mig lite mer... Redo, nu. Vi har sagt att vi ska ta en liten paus från varandra så vi får en chans att tänka och vänja oss och allt det där. Men det är så jobbigt att ligga i den där dubbelsängen ensam, med hans sida obäddad. Snacka om symboliskt!
Det kändes så klart tomt och annorlunda och ledsamt och väldigt väldigt konstigt. Men inte alls så konstigt som jag hade trott. Och det skäms jag nästan för att skriva till och med.
Bland det sista vi sa innan han tog ut sina lådor i bilen var att vi måste lösa det här så snart som möjligt. Då sa han: "ja, jag trodde nog aldrig ritkigt på att du hade ångart dig helt och hållet". Inte på något elakt sätt, utan mer att han varit mer samlad och kunnat se det ur en mer obejktiv synvinkel. det kanske jag också visste, men det kändes så hopplöst och otröstligt där ett tag.
Konstigt nog känner jag mig lite mer... Redo, nu. Vi har sagt att vi ska ta en liten paus från varandra så vi får en chans att tänka och vänja oss och allt det där. Men det är så jobbigt att ligga i den där dubbelsängen ensam, med hans sida obäddad. Snacka om symboliskt!
Dagens ingivelse
Är det någon tid på året som det passar lite mindre illa att bli singel på, så måste det vara nu.
Den här veckan har hittills varit fylld med skönt kompishäng, långa kvällar med rosévin och spontana påhitt. Som vi säger i mina hemtrakter, Värmland: Ja älsker't!!!
Visserligen lite tråkigt att några av vännerna som jag räknat med skulle stå där redo att låna ut en tröstande axel, lyser lite med sin frånvaro. En av dem som för några år sen visste allt om mig och var min högra hand i allt jag gjorde har till och med hunnit göra mig väldigt besviken. Jag menar, om någon skriver "jag orkar nog inte ses något just ikväll, allt är katastrof här hemma. Men kanske en annan kväll, framåt helgen?" kan man ju tycka att en bästa vän skulle nappa på det jobbiga istället för att börja pladdra på om helg-stuff att göra.Det är nog bara att inse att hon och jag inte längre är bästa vänner, tyvärr...
Den här veckan har hittills varit fylld med skönt kompishäng, långa kvällar med rosévin och spontana påhitt. Som vi säger i mina hemtrakter, Värmland: Ja älsker't!!!
Visserligen lite tråkigt att några av vännerna som jag räknat med skulle stå där redo att låna ut en tröstande axel, lyser lite med sin frånvaro. En av dem som för några år sen visste allt om mig och var min högra hand i allt jag gjorde har till och med hunnit göra mig väldigt besviken. Jag menar, om någon skriver "jag orkar nog inte ses något just ikväll, allt är katastrof här hemma. Men kanske en annan kväll, framåt helgen?" kan man ju tycka att en bästa vän skulle nappa på det jobbiga istället för att börja pladdra på om helg-stuff att göra.Det är nog bara att inse att hon och jag inte längre är bästa vänner, tyvärr...
Mitt emellan-land
Vrakläge + 6 dagar.
Idén på att bo ensam, som för övrigt fick mig att börja böla på öppen gata förra veckan, känns mer och mer okej. Visst, det är svårt att säga något annat än att det är väldigt härligt att ha någon att komma hem till. Men jag tyckte alltid om att bo ensam. Jag gjorde det i sex år innan jag blev sambo och tyckte alltid att det var skönt. Ett tag svor jag till och med på att jag aldrig skulle vara sambo förän jag var någons fru...
Problemet nu är väl att vi båda började vela en massa förra veckan, när allt kändes jobbigt och ledsamt och hemskt. Vara ihop? Göra slut? Flytta isär och vänta och se? Pausläget är ju trots allt bland det jobbigaste jag varit med om, jag tror jag faktiskt behöver att beslutet tas. Jag trodde att jag tog det för en vecka sedan, men känslorna och tårarna fullkomligen svämmade över och plötsligt visste jag absolut inte vad jag ville.
Nu är det tydligare, men vad vet jag? Kanske blir det exakt likadant den här gången också. Jag är en typisk heart on my sleeve...
Idén på att bo ensam, som för övrigt fick mig att börja böla på öppen gata förra veckan, känns mer och mer okej. Visst, det är svårt att säga något annat än att det är väldigt härligt att ha någon att komma hem till. Men jag tyckte alltid om att bo ensam. Jag gjorde det i sex år innan jag blev sambo och tyckte alltid att det var skönt. Ett tag svor jag till och med på att jag aldrig skulle vara sambo förän jag var någons fru...
Problemet nu är väl att vi båda började vela en massa förra veckan, när allt kändes jobbigt och ledsamt och hemskt. Vara ihop? Göra slut? Flytta isär och vänta och se? Pausläget är ju trots allt bland det jobbigaste jag varit med om, jag tror jag faktiskt behöver att beslutet tas. Jag trodde att jag tog det för en vecka sedan, men känslorna och tårarna fullkomligen svämmade över och plötsligt visste jag absolut inte vad jag ville.
Nu är det tydligare, men vad vet jag? Kanske blir det exakt likadant den här gången också. Jag är en typisk heart on my sleeve...
